I veckan dog Tea Anderstig en av mina on line-vänner i en hemsk bilolycka. Vi följde varandra först på Twitter där hennes namn/handle var @just_tea. En kväll i somras började vi sedan prata mer med varandra.  Det blev många DM om något som bekymrade henne just den kvällen. När min syster dog var Tea en av dom som visade omsorg.

På Twitter puffar man på fredagar för följare som man vill rekommendera andra att följa. En dag valde jag att göra det i form av en bloggpost och i den lyfte jag fram Tea med dessa ord:

@just_tea: för värme, närvaro och  nördighet : )

Inte många ord men Tea visste vad de betydde och skrev genast en glad tack-kommentar.

När jag loggade in nästa morgon fanns det dessutom en inlänk från Teas blog. Hon avslutade bloggen några dagar före olyckan men det här var hennes postning:

Tea skrev alltså under rubriken ”Som ett gnistrande norrsken….”

…sprider sig ett varmt leende över mitt ansikte. Här sitter jag en vanlig torsdag och surfar runt bland mina favoriter

och så berättar hon vad det betydde att vara med på min lista av 20 twittrare och avslutar med att skriva:

Brit Stakston tycker att JAG är värd att nämnas mitt bland en massa fantastiska twittrare. I en bloggpost hos JMW. Tro mig det är stort. För mig är det enormt stort. Jag kanske inte är ett skämt, jag kanske är någon i alla fall.

Kände värme men också ledsenhet över att Tea ens behövde fundera över om hon var värd något. Vilket jag också skrev i en kommentar – att jag hoppades hon sparkade bort det som fick henne att känna så. Minns hur jag satt där med morgonkaffet i mörkret rörd och stolt över att få vara med i en bloggpost med så vacker rubrik.  Påmind om vikten av att bjuda på uppskattning för det betyder något för andra om vi berättar att vi gillar dem.

Vår konversation flyttade så småningom över mer till Facebook från Twitter. Häromveckan hörde hon av sig och behövde min hemadress. Hon skrev att hon ville skicka något hon så länge tänkt skicka mig – men nu skulle hon göra det. Snart. Svarade att det var lugnt och att  jag trots nyfikenhet hade tålamod och kunde vänta. Nu blev det inte så.

Inser när jag reflekterar över Teas nätnärvaro hur mycket vi kan åstadkomma med lite omtanke. Hur några få vänliga ord som uttrycker uppskattning kan vara så starka. Och att vi därmed borde gödsla med sådana. För vi vet verkligen inget om vad som kommer imorgon.

Ikväll har det varit minnesgudtjänst för Tea och hennes dotter. Det är helt rätt kväll att ägna en extra tanke eller blomma åt Tea, hennes dotter och övriga anhöriga som lider just nu.

Ska vi inte just denna kväll också passa på att berätta för någon i vår omgivning vad de faktiskt betyder för oss.

Och slutligen en alldeles speciell #ff  till dig Tea – du är det gnistrande norrskenet!

/Brit Stakston

Annonser