Mors dag och ser på Facebook hur min systerdotter sänder en tanke till sin mamma, min syster Tove. Och jag blir så outsägligt ledsen. Igen. För det blir jag fortfarande ofta. Den där känslan har inte släppt än. Vet inte ens om den någonsin kommer att släppa. Saknaden. Allt det hemska som hände. Sorgen över att hon fick lida så och inte leva längre.

Han sitter där nu i min soffa, medvetenheten om döden. Efter Toves död finns den konstant där. Dagarna går och visst allt är som vanligt. Men det är klart det samtidigt inte är. Hon fattas. Och insikten om alla de dagar som kommer att rulla på när vi alla kommer att fattas behöver hanteras. Egoistiskt. Tja ja, kanske men det är verkligen en insikt som kräver sin arbetsinsats. Att streta, kämpa på samtidigt som man vet att i det långa loppet är allt det här egentligen fullständigt meningslöst. Människan är smått otrolig som tar sig igenom den resan.

Det måste få göra jävligt ont att Tove inte här här längre och att hon fick så ont som hon hade det där sista året. Rädslan för att någon ska drabbas av samma smärta finns också där sedan dess. Oron för vem som står på tur. För det kommer ju att hända. Vi ska ju alla dö. Alla runt oss. Det vet vi ju. Och nu vet jag att det inte är vackert. Eller stillsamt. Eller någon annan förskönande beskrivning.

Det är mycket som vi aldrig fick tid att prata om Tove och jag. Vi tog oss inte tiden att prata eller göra saker med varandra alltid. Men jag försöker tänka på den tid vi hade. Över den hon var. Och blir glad över de små påminnelserna. När minnet ger en bild av vad som var. Att hon finns kvar hos mig. En stunds tanke. Bilder. Känslor. Att det får ta plats även om hon inte fysiskt finns här.

Var på spinning med samma tränare som vi ofta gått på häromdagen och väntade på klasstart. Stoppade av en slump handen i fickan  på träningsjackan som varit hennes och hittade en grön- och vitprickig remsa. Det var en vävremsa, en bit tyg hon rivit till en lång smal remsa. Vävningen var något hon började med igen under sjukdomen. Även om tygremsan påminde mig om det helvete hon gick igenom som sjuk blev jag glad. Plötsligt var hon med igen. Minnet av Tove fick ta plats för en stund. Jag log och tänkte på den glädje vi haft på gymmet och hur hon stundvis hittade den i arbetet med vävstolen och la tygremsan i min hand och lämnade spinningklassen för att vila i hennes närrvaro. Gick en lång promenad i Hagaparken istället och lyssnade på just Alegria som min systerdotter nyss lade upp på Facebook.

Och det är bara gilla läget. Han finns där han finns döden. Det gör mig samtidigt klok och gör att jag säger nej till allt onödigt. Undviker meningslösa saker och människor som slösar min tid. Toves död påminde mig om att ge mig än mer tid av den lilla tid jag har för det som betyder något. Som den stora vardagsglädje det är att följa en ung man på sin resa in i vuxenvärlden, som här genom musiken. Tove hade älskat detta, varit en himla stolt moster!

Kärlek.

/Brit

En postning för att kicka igång mitt privata bloggande litegrann! OBS! Ska ej läsas om du är smått socialamedienördsallergisk. Här är det bara hashtags, twitterhandles och hänvisningar till socialamedieträffar som förekommer  : )

The Jennie har tillsammans med @godtyckligeaxel dragit igång Avatar-SM. Skoj uppvärmning för det Kajsa Bergman Fällén och jag diskuterade under Tweetupsthlm häromsistens. Vi sa då att vi ville uppmuntra så många som möjligt på Sweden Social Web Camp att vara sina avatarer under spökberättandet vid lägerelden. @spenatmamman skulle ha sin Pippi-peruk, jag min hjälm och 1:e spökberättaren @Morpac har redan lovat att komma dit med sin bandana. Kan  tänka mig att @jocke får det lättast, han kan bara stå där bredvid lägerelden, hålla sig om nacken och vara sådär glad och nöjd som han är på sin avatar….den sessionen skulle garanterat ge alla det slutliga beviset på att vi är skvatt galna vi webbkramare, men det kan vi väl bjuda på!

När nu Maria Hägglöf uttryckt sitt gillande för min avatar så jag slår väl till och deltar ”officiellt”. Min avatar ser ut så här:

Den roliga bilden är tagen av @skrivanet under förra årets Social Media Web Camp. I en intervju som @copylinda gjorde med mig för .se häromdagen fick jag de här två frågorna om just min avatar:

På SSWC förra sommaren hade du på dig en militärhjälm när du skulle möte Jardenberg i en debatt. Hur tänkte du där?

Ville förstås skydda mig! Jag deltog i en debatt där jag skulle vara mot Google och min motståndare Jocke Jardenberg är ju känd som ”Mr Älska Google till döds”🙂 och detta på en ö med cirka 250 som tyckte som honom. En skyddsutrustning mot ruttna ägg behövdes, fast Jardenberg snodde poäng direkt, påpekade lite fint att ”Brit vi behöver inte strida” – touché fick mig att framstå som stridig när jag faktiskt var den hotade, lilla, minoriteten : (

Det känns som att militärhjälmen har blivit lite som ett signum för dig? Stämmer det?

Det är en härlig bild sen är den privat en av de viktigaste klenoder vi har hemma. Sonen samlar på prylar från andra världskriget. Sen kanske den för mig också har ett annat symboliskt värde nu, det skydd vi alla behöver i den kamp som livet ibland också är.

So there you go. Hur militant och stridig jag än kan framstå, särskilt när jag fyller en hel twitterfeed vilket kanske händer ibland, så är hjälmen en symbol för skydd, glädje, mod och kärlek. Tänker inte byta avatar även om den börjar kännas uttjatad, men kanske händer det något annat skoj på SSWC som dokumenteras….

/Brit Stakston

Igår  berättade Resumé om vilka årets jurymedlemmar är för Guldägget. Jag har fått chansen att sitta i juryn för PR-kategorin och det ska bli galet intressant, extremt lärorikt och säkerligen rejält inspirerande. Att jag sen i grunden är skeptisk till just pr-tävlingar adderar både till mitt intresse och min nyfikenhet för att delta.

Min skepticism till pr-tävlingar handlar om en oro för att tävlingen blir ett fokus i sig. Överordnat uppdragsgivarens kommunikativa behov. Men att tillsammans med kunniga branschkollegor under ledning av Tom Beckman diskutera de inskickade kommunikationslösningarna blir säkerligen både nyttigt och en rejäl kreativitetsinjektion.

Men nej jag kommer inte blogga på Guldäggsbloggen. Inte för att jag fått frågan ens. Men om det är så att alla jurymedlemmar kanske erbjuds göra det så säger jag nej tack redan nu.  Anonymitet är inte det som ska behövas för att ”släppa ordet fritt på riktigt” i vår bransch.

Tusen tack Björn Mellstrand för att du låter mig delta och vara ”ledig” i tre dagar för att ägna mig åt juryarbetet och tack Sveriges kommunikationsbyråer för att ni frågade mig!

/Brit Stakston

En trevlig händelse i helgen var chansen att få vara med i Sweet Sunday Web Crunch. Ett on line-sänt program varje söndagkväll, definitivt med varm Cosby-känsla. Supertack för att jag fick vara med!

SSWC produceras av  Björn Falkevik som tillsammans med Mattias Östmar och Joakim Nyström är programledare. Det blev ett samtal om bland annat:

  • Stora Bloggpriset och mingelsnack på galan som var i veckan
  • SVTs Twitterflöde under Melodifestivalen
  • PR-konsulter som spökskriver bloggposter
  • ett block om politik och sociala medier där jag berättade om boken Politik 2.0 som jag är redaktör för samt om JMW och Socialamedieakuten i Almedalen som vi kör tillsammans med Jocke Jardenberg
  • ”Hej integrerad kommunikation”, ännu en härlig fyrfältare av Mattias
  • mer från Stora Bloggprisets gala
  • lite allvar på slutet – 5 things that made me think

Kika själva, ta fram en kopp kaffe och kolla in SSWC här.

#melfest med livetwitter via text-tv är historiskt och dumt

Om det historiska med att man i SVT påar ”live-twitter” under Melodifestivalen. Och hur dåligt genomfört det var.

Politik och sociala medier. Valrörelsen 2010. Del 7.

Om hur hett sociala medier och politik är samt hur trist det är att traditionella medier alltid hittar den triviala vinklingen när det gäller sociala medier.

Nu blev jag glad och överraskad! En vänlig själ har nominerat den här bloggen till Yaba 2010 i kategorin Marknadsföring. Oj oj. Det känner jag mig galet stolt över! Men måste säga att mitt riktigt tunga bloggande som kanske, kanske till och med skulle kunna vara värt en röst ; ) gör jag oftast hos JMW.

Kika på mina postningar där och vill du ge sedan ge mig en röst så blir jag stolt. Mycket! Bloggandet betyder så mycket för mig och jag blir förstås oerhört glad över att förstå att det uppskattas också.

Och jag lovar blogga mer här också nu när Elwira Kotowska nominerat mig så uppmuntrande. Tack!

/Brit Stakston

Politik och sociala medier. Valrörelsen 2010. Del 6.

En reflektion om hur Twitter används under partiledardebatterna och vad som diskuteras. Det blir spännande att se vad som händer, det märks att det är tidigt än. Hoppas debatten blir så levande som den skulle kunna bli!

Lycka och glädje Twitter tappar mark….

Ger mig på  den felaktiga slutsatsen av siffror som visar att Twitter tappar mark. Tröttsam vinkel som vi galet ofta fortfarande ser. Andas kortsiktighet i alla tjänster som finns på nätet och att vi människor inte kommer vilja ha information på detta sätt. Det roliga var att jag hittade en exakt likadan artikel i CS från februari 2008. Om Facebook.

Politik och sociala medier. Valrörelsen 2010. Del 5.

Här lyfter jag upp det svar socialminister och partiledare Göran Hägglund (Kd) gav i min fjärde postning angående sin egen närvaro i de sociala medierna. Ger också mina tankar runt två artiklar i ämnet  som publicerades i veckan och som visar att vi fortfarande har en lång väg att gå.